Förra sommaren beslutade vi oss för att slå gräset och ta en höskörd. Tanken var att i framtiden bruka skiftet mer intensivt. Delvis är det lätt sandjord men en del är bra mulljord och det har vi inte så mycket av på gården.

När Jenny och jag satt på varsin slåttermaskin kom Klaus, vår medhjälpare, med Ystad Allehanda. Där fanns en artikel om STÅNDS och det var inte så svårt att se att de gula blommorna på vårt skifte var den mycket giftiga växten.

Vi hade aldrig hört talas om stånds men blev snabbt medvetna om att i England dör flera hästar varje år av stånds. En del av ståndsen plockade vi direkt ur det nyslagna gräset, men resten blev ko-hö. Vår veterinär påstår att korna inte är lika utsatta för växten. Faktum är att eftersom ståndsen kommit långt i utvecklingen vid vår slåtter har korna ratat den helt och hållet i vinter.

Nu har vi en stor uppkomst av "bladrosetter" på skiftet och vet inte riktigt hur vi skall tackla problemet. Den mesta uppkomsten sker på sanden och förmodligen kommer vi att bearbeta den delen med tallriksredskap under sommaren och sedan plöja. Vi hoppas och antar att nedplöjning är en effektiv bekämpning. På resten av skiftet är uppkomsten inte så stor så där kommer vi att gräva upp så många plantor vi hinner och sedan ta en ko-hö-skörd.

Det är kul med utmaningar. Vi har hela vår tid på Östarp haft "krig" mot skräppa, kvickrot, brännässlor, svinmålla, tistel, pilört och älggräs. Nu har den fina samlingen "genbanksfrö" utökats med stånds, som poppar upp lite varstans.

Jag antar att det är sådant som man håller sig stark, ung och vacker av!