Text av Gwendolyn Carrier
Ja, så hette ett av numren på årets upplaga av Flyinge dagarna! Krafterna bestod av fyra nordsvenska hingstar: Narv, Opus och Takt från Jämtland och Rykt från Skåne (!).
Det hela började redan innan sommaren då Flyinge kontaktade Alf Olofsson och bad honom komma ner och visa upp sitt romarspann. Alf var inte så svårövertalad, och när alla medhjälpare ropade -Hurra vad kul! så tackade han -Ja.
Vägen till Flyinge visade sig dock vara både lång, hal och kantad av
strul! I sista stund visade det sig att ryttargången var för smal för
romarspannet. Flyinge frågade då Alf om vi kunde visa något
annat nummer? -Visst, sa Alf och lämnade ett flertal förslag som föll Flyinge
i smaken. Men så sent som dagen innan avfärd trodde vi inte att vi skulle ta
oss till Skåne då hästtransporten hade missuppfattat datum. Efter många
samtal fixades dock en ny buss fram och ett dygn försenade kunde hästarna och
Malinda Alriksson börja sin färd neråt landet. Alf och Inga fick ta flyget
medan Elisabeth Olofsson, Lena Erkers, Frida Williamsson och jag, Gwendolen
Carrier, tog bilen ner.
Väl framme, strax efter klockan fyra, natten till torsdag, stöp vi ner i
varsin säng
-Gäsp vad vi var trötta!.
Hela torsdagen vandrade vi runt på denna fantastiska anläggning och
väntade på hästbussen. Vi drack kaffe, köpte ridbyxor, hälsade välkomna
till Sigvard Gustavsson, Jenny Göransson och Rykt, den fjärde av
hingstarna. Vi åt lunch och drack kaffe igen, -men var var hästarna…?!
Sent på torsdag kväll kom så äntligen hästbussen, hästarna var fräscha
så efter lite mat och vila lånade vi ridhuset för att träna (!) in våra
nummer. Hoppning över timmerlass, parkörning och harvning av ridhuset stod i
programmet så det var bara att tajma ihop det hela lite snabbt. Någon träning
innan hade det inte blivit då hästar och ryttare varit utspridda i Jämtland,
Dalarna och Skåne! Men till fredagens kvällsshow var både vi och hästarna
nyduschade och väl (!) förberedda och det blev succé!! Publiken drog efter
andan när hingstarna flög (nåja) över timmerlasset, och när Alf kom in med
"Det strävsamma paret" Opus och Takt framför en av
Flyinges vackra Breik vagnar var det nog många som tyckte att det var kvällens
höjdpunkt.
Lördagens och söndagens föreställningar avlöpte galant och uppvisningarna
fick mycket uppskattning. Jag tror verkligen att många i publiken fick uppleva
nordsvenskens allsidighet, styrka och charm! Det kändes som att alla log när
hästarna passerade och att det dessutom blev en inbjudan, på stående fot,
till Globen horse show nästa år gjorde ju inte saken sämre. Men till dess
tänkte vi nog fega lite och träna, i alla fall en gång innan!!
Söndag kväll, efter sista föreställningen, lastade vi hästar och prylar
för hemfärd till Jämtland. Vi själva stuvade in oss i en minibuss för att
åka upp mot Örebro och Kvinnersta skolan där vi skulle gå på kurs!
Vi gjorde ett snabbt stopp hemma hos Sigvard där Helena hade
bullat upp ett stort fika bord så vi skulle stå oss ända upp till Örebro
-Tack så mycket!
/Gwendolen