När du läser detta är föreningens stora projekt, Kuskutbildningen, som började i oktober 2006 nyligen avslutat.

De 12 eleverna har alla fullföljt de 60 veckorna och är nu redo för företagande eller lönearbete i större eller mindre skala. Det kommer att bli mycket intressant att följa dem i framtiden. Jag önskar dem verkligen lycka till! Jag vet av egen erfarenhet att det inte alltid är så lätt att få ”ihop” till en vettig inkomst i vår bransch, men det finns många positiva inslag i brukshästarbetet som gör det värt att kämpa för. För många är det en möjlighet att få syssla med hobbyn på arbetstid. Det är vanligtvis ett mycket omväxlande arbete, den ena dagen är sällan den andra lik. Även om det ibland är besvärligt väder tycker jag att man lever mer och intensivare när man så tydligt upplever väderlek, årstidsväxlingar och naturen.

Vi drar vårt lilla strå till stacken för att minska den globala klimatförändringen, visserligen med marginell betydelse än så länge. Men med rätt och bra marknadsföring kan brukshästanvändandet bli riktigt stort.

Föreställ dig att i din tätort där hemma jobbar dagligen ett antal hästar, i olika storlekar, med olika transporter och servicearbeten; gräsklippning, tömning av papperskorgar, bevattning av blommor, gatusopning, krattning av grusgångar, ogrästransport, lövsamling, virkes- och ristransport, snöröjning, sandning, återvinningstransport, godstransport till och från affärer och företag. I en sådan tätort finns det många ”mjuka värden”, som är mer människovänligt och socialare tack vare att hästen inbjuder till samtal och kontakt mellan människor.

Ett exempel: På många orter har man nu rationaliserat hushållssophämtningen i villakvarteren. Tunnan måste stå på speciell plats och med handtaget i viss riktning. Detta för att föraren inte skall behöva stiga ur sopbilen utan kan med hjälp av speglar och hydraulik köra intill tunnan och lyfta upp och tömma från förarplatsen. Skulle något stå i vägen eller tunnan stå felvänd kör man bara förbi utan åtgärd. Jag vet, för det hände mina gamla föräldrar förra året, de hade inte förstått meddelandet som förklarade varför och hur tunnan skulle stå efter ett visst datum när förändringen skulle ske. Tänk istället ett parhästekipage med lastväxlarsystem, el-hydraulik för tömning av tunnan och eventuell komprimering. Två som arbetar kring och med detta ekipage. Hur många äldre, sjukskrivna, arbetslösa och av andra orsaker hemmavarande skulle inte ta chansen att växla ett par ord med ”sopkörarna”. Hur många positiva effekter skulle inte ett sådant system innehålla?

Hur gör vi för att få några beslutsfattande makthavare att vilja testa detta?

Vår webbmaster Jan-Ingemar Gustafsson har mycket hastigt avlidit. Han har under lång tid skött vår hemsida till full belåtenhet. Jag kommer att minnas Jan-Ingmar som en vänlig och ödmjuk man som jag haft många samtal med om hemsidan, men framför allt om hästar och moderna redskap. Jag kommer att sakna honom.

Vänliga hälsningar från ett Östarp där de beslutande ännu inte gjort något för att behålla oss och våra hästar.

Hälsar Lars-Göran