Hoppas att ni alla haft ett Gott Slut 2005 och ett Gott Nytt 2006. Regeringen delade ut en julklapp innehållande 15 miljoner kronor till hästnäringen. Låter som en väl tilltagen julklapp som borde tillfredställa många. Och det är just det som är problemet, det är många som vill ha av kakan. Av dessa pengar har 6 miljoner avsatts för ”att främja ett livskraftigt hästföretagande”. Det är Nationella Stiftelsen för hästhållningens främjande som tillsammans med Jordbruksverket skall fördela pengarna till lämpliga projekt. Brukshästverksamheten är med i diskussionerna och jag hoppas vi kan redovisa några positiva projekt i nästkommande nummer av Moderna Hästkrafter.

Pengarna kommer från skatt som de som använder bekämpningsmedel och handelsgödsel fått betala. Handelsgödsel är för mig ett konstigt ord i sammanhanget, det är väl inte att man handlar med gödsel som gör att det belagts med miljöskatter utan för att det är framtagen på konstgjord väg med stor oljeanvändning och dess belastning på miljön som är grund. Det borde heta konstgödning. Nåväl av dessa 15 miljoner fördelas, förutom som ovan nämnts, 7 miljoner till forskningsrådet (som vi för all del också förhoppningsvis skall få ta del av) och 2 miljoner till Konsumentverket för utveckling av säkerhetsfrågor.

Över 36 miljoner går till LRF för informations-, forsknings- och utvecklingsinsatser med syfte att främja hållbara produktionsmetoder inom jordbruket. Detta är ett intressant område för oss som producerar livs- och fodermedel med våra hästar. Så här gäller det att bli överens med LRF att hästen är en hållbar produktionsresurs inom jordbruket. Vi försöker etablera kontakter med LRF.

Totalt delas nästan 100 miljoner ut av inkommen skatt pga. besprutning och konstgödsling. Vilket ger två reflexioner.

Hur mycket besprutar och konstgöder ”världens renaste lantbruk” för att det skall bli sådana summer i skatt? I ljuset av den totala summan fick hästnäringen 15 % att dela på!

Djurskyddsmyndigheten jobbar för fullt för att sätta spår i historien. Mottot tycks vara, för inte alltid häst eller djurerfarna byråkrater, att fler och krångligare lagar och regler säkerställer djurens välbefinnande. Detta kan ge följder som sätter timmerstockar i hjulen för oss. Ofta beskyller man, icke sanningsenligt, EU för sina tilltag. Det flaggas upp bl.a. om spiltans att vara eller inte vara. Dessutom tror man att lagföring är mer framgångsrikt än vad dialog och tillrättavisande är. Detta kommer att ge konsekvenser som kräver stora insatser, av en enad hästnäring, för att bevaka allas våra intressen. Nationella Stiftelsen har tillsatt en referensgrupp för att bemöta de förslag denna nyinrättade myndighet har i sitt sköte. Från BRUNTE:s sida är det Anders Lönnström Lindome som deltar.

Under en vecka i januari månad var jag, tillsammans med familj och släkt i Polen pga. svärföräldrarnas stundande 60 årsdag. Där var många hästkörare som tjänade ZLOTE (Polsk valuta) på att skjutsa turister med släde. Positivt var att alla hästar såg bra ut i hull och kondition och var väl selade. Det är något speciellt med att se 6-7 slädekipage fullastade med folk, och på varje häst en lagom stor malmklocka hängande på nedre lokrem, komma körandes uppför bergsvägarna.

I Vagnshistoriska sällskapets tidning Ekipage konstaterar Anders Eriksson i sin krönika att intresset och engagemanget inom körsporten minskar och att intresset inom brukandet av häst ökar. Han gör en jämförelse med Danmark där man har endast ett körförbund med alla inriktningar under ett tak, och funderar om detta är något för Sverige att ta efter. Utan att veta hur framkomligt det är för Danmark så är jag övertygad om att, i detta fall, Anders E har rätt. Kan ett samgående till en körorganisation göras på ett bra sätt med samförstånd och förståelse för varandras specialintresse så kommer det att gagna alla inte minst hästen. Jag är övertygad om att vi skulle ha mycket att lära av varandra vad det gäller hästens hantering och utbildning. När tävlandet började med häst så var det en trevlig omväxling i det dagliga arbetet för häst och kusk. Numera är tävling och träning för tävling det dagliga arbetet för många hästar och kuskar. Under denna förändringsprocess har det tappats en hel del kunskap och insikt om hästen behov och allsidighet. Dessutom tror jag att vi som sysslar med häst inom olika intresseinriktningar skulle ha mycket glädje av att träffas och umgås. Hästen är i grunden vårt gemensamma intresse och ger dagligen upphov till många samtalsämnen.

Nämnde att vi var i Polen, syd Polen men kylan var som om vi kommit till Sydpolen.
Vi träffas i Rättvik på seminarie i mars. För en del av oss är det i riktning mot Nordpolen för andra precis tvärtom.

Med vänliga hälsningar